Plattektonik

Exempel på hur jordens plattor kan röra sig i förhållande till varandra

Under 1900-talet så insåg man att jordens världsdelar såg ut att tillhöra ett gigantiskt pussel, och meteorologer som Alfred Wegener började uttrycka teorier om kontinentaldrift, det vill säga att världsdelarna rör på sig och att de en gång rentav har utgjort en enda landmassa. Det här kan man ju se om man tar en titt på en helt vanlig världskarta. När man ser på Sydamerika och Afrikas former så verkar det ju mycket möjligt att deras kuster en gång satt samman. Plattektonik, eller platt tektonik, är en geologisk teori som förklarar hur de tektoniska plattorna rör på sig. De här rörelserna leder inte bara till att landmassor förändras i form och även får nya positioner, de leder också till jordbävningar.

Jordskorpans uppdelning

Enligt plattektoniken så har jorden sju olika stora plattor och cirka tio mindre plattor. De stora plattorna är:

  • Antarktiska plattan
  • Stillahavsplattan
  • Indo-australiska plattan
  • Afrikanska plattan
  • Sydamerikanska plattan
  • Nordamerikanska plattan
  • Eurasiska plattan

Plattorna består av jordskorpa samt den övre delen av den fasta jordmanteln. Varje år så rör sig de här plattorna några centimeter och det leder till att de skaver mot varandra. Man tror att det är strömmar i den plastiska delen av manteln som gör att plattorna rör på sig. Det är bara Stillahavsplattan som enbart består av oceanskorpa. De andra plattorna täcks både av land och av hav.

Kontinenter som stora isflak

Enligt plattektoniken så kan kontinenterna liknas vid stora isflak som följer med strömmarna i den underliggande manteln. Det här leder ibland till att kontinenter bryts isär för att glida åt olika håll och ibland till att de stöter samman. På så vis så kommer det mönster vi ser av oceaner och kontinenter hela tiden att förändras. Det är förstås så att de här förändringarna är mycket små och inget som man kan se med blotta ögat under en kortare tidsperiod.

Tre olika typer av plattgränser

Det finns tre olika typer av gränser som har att göra med plattornas rörelsemönster. Precis som nämnt ovan så kan plattor glida ifrån varandra eller stöta emot varandra och det här kallas för divergerande gränser. När de stöts mot varandra så kallar man det för konvergerade gränser, och det här kommer att leda till subduktionszoner där en platta hamnar under den andra eller tvärtom att plattorna pressas samman och reser sig uppåt vilket vi ser som bergskedjor. Plattor kan också glida längsmed varandra och det kallas för omvandlingsgränser. Sedan så kan det bli extra intressant när fler än två plattor möts som till exempel Bandasjön som ligger på tre tektoniska plattor och som drabbas både av vulkanutbrott och jordbävningar.

Plattektonik är ett fenomen som kan leda till flera olika naturkatastrofer

Exempel på hur de tektoniska plattorna kan förhålla sig till varandra.